Evelinas berättelse om Sonny
Kvällen den 15 april 2009 föddes lilla Sonny och allt var frid och fröjd dom första 20 minuterna, den lilla krabbaten tycktes komma ut smärtfritt, mor och son låg i den mjuka halmen och Sonny börjar så smått försöka resa på sig och han var snabbt stadig på sina rangliga långa ben. Men värre var det med hans mor Casaconia hon började andas tyngre och försökte resa sig upp men utan resultat, vid det här laget har Eva pratat med en veterinär som är på ingång men Casaconia avlider ca 30 min efter förlossningen och innan veterinären hunnit komma. Troligtvis så dog hon av inre blödningar. Där stod Eva och jag med en söt livskraftig fölunge som precis blivit moderslös. Inte hade vi räknat med denna dramatik. Vi halmade upp en ny box och gav han även en tröja, hämtade en nappflaska och mjölkade ur det döda stoet. Veterinären som kom gav den lille blodplastma. Denna natt var den längsta och jobbigaste natten i mitt liv och jag tror Eva håller med mig, man visste inte om den lille skulle klara sig eller om mjölken skulle räcka hela natten. Tidigt på morgonen ringde vi grannbonden och frågade om han hade lite kalvråmjölk och det hade han, så vi tinade denna och gav honom det och då blev han jättenöjd.
Ammajouren
Tack och lov att denna sida finns, Eva hade anmält sig på denna sida natten då Sonny föddes, och på för middagen så ringde det en tjej som hade ett fullblodsto som mist sina tvillingar. Så Eva och jag halmade transporten och bar iväg till stockholm och Sonny var himla duktig. När vi kom fram till gården där där stoet stod så lastade vi ut fölet och presenterade han för sin nya mamma. Calahari som stoet heter var en smula misstänksam i början och Sonny hade svårt att börja dia (han förstod inte vad han skulle ha en häst till när maten kom ur nappflaska som människor har), men efter en stund så fann dom två varandra.
Sonny blir sjuk
Två veckor senare blir Sonny sjuk han slutar äta och avföringen rinner. Han blir otroligt uttorkad och det ser mörkt ut för det lilla fölet. Han har fått rotavirus. Men den lilla krabbaten ger inte upp. Han blir bra igen. Han får gå i en stor sommarbeteshage med hans nya mamma och dom andra fölen i stallet.
Juli Sonny kommer hem
med sin mamma och han är pigg och matglad, å det bästa som finns är att tugga på allting som kommer i hans väg. Han leds i grimma och grimskaft för första gången. Vilket han finner sig i bara han får ha grimskaftet i munnen. Han blir presenterad för "pappa" Tummen och dom finner varandra direkt. Hela sommaren har dom gått ihop som en liten familj och i början av september fick han så småning om vänjas vid att sova i sitt eget krypin bredvid sin mammas box.
Höst
Mamman fick åka hem i slutet av oktober, men Sonny verkar inte vara ledsen han har ju fortfarande pappa Tummen och jag tror han tycker att han är stor nu. men han förstår inte riktigt varför "pappa" inte har någon mjölk. Han har växt så det knackar och är sällskaplig och han kör några race i hagen. Men mat tycker han iallafall är meningen med livet. I morgon kommer en till liten fölunge Melwin som är en månad äldre än Sonny. Då jag kan tänka mig att det blir fullt om bus om dagarna här på Lånsta.
Första snön
Sonny och Melwin var något skeptiska mot snön från början och tyckte världen såg lite annorlunda ut än dagen innan. Sonny tyckte nog att han kunde stanna kvar i stallet till en början, men nu busar han som aldrig förr. Han och Melwin har cirkusuppvisningar i hagen varje dag.
Det var min berättelse om lilla Sonny
Hoppas ni haft en trevlig läsning.
Evelina
Sök på sajten
Din varukorg
